Att älska sitt jobb

Nu har jag jobbat på Kronans Apotek i exakt en månad. Jag började den 15 augusti. Jag trivs otroligt bra och känner mig redan ”hemma” på kontoret. Hemma som i att jag känner mig bekväm i var saker och ting finns, hur det funkar och vem man ska fråga om saker saknas/är trasiga/behövs. Oftast receptionen. En receptionist är ofta underbetald, överbelastad och förbisedd. Jag tycker att det är en av de absolut viktigaste funktionerna på ett företag och är väldigt mån om att presentera mig, säga hej, hej då och tack! En bra receptionist säger också hej, hjälper besökare och anställda tillrätta och är en allmän tillgång. Och ändå är det så många som ser dem som helt självklara. Det är de inte! Kan ni bara lova mig att från och med nu vara extra snäll och trevlig mot de receptionister ni möter?

Nåväl, nu har jag fått ta min första egna kampanj och jag terroriserar stackars C med frågor, frågor, frågor! Och hon svarar, svarar och svarar. Men jag börjar faktiskt få lite kläm på hur det funkar och vem som gör vad. Och hittills är det nog bland de roligaste jobb jag haft! Det finns en del kvar att bevisa innan det når upp till Medley (och Arlanda Express för den delen, men där var det framför allt kollegorna som var så härliga). Det är kvalificerat och jag lär mig MASSOR. Och jag har lyckats komma in så bra i tiden att jag fått vara med på två roliga events!

Dels ett event för våra leverantörer som Kronans höll i, där vi presenterade kommande års tänk, möjligheter och lite annat bra att veta. Plus Petter och grymma Linnea Henriksson som uppträdde kl 9 på morgonen för ett par hundra morgontrötta leverantörer.

img_1729Och så sent som idag hade Rituals Cosmetics ett ayurveda-inspirerat seminarium/produktinformation där de presenterade säsongsnyheter och pratade ayurveda och livskvalitet. Hur träffsäkert kan det bli? 

img_2284img_2288img_2285img_2287

Eftersom evenemanget hölls på Färgfabriken i Liljeholmen passade jag på att bjuda in mig själv på fika hos Jimmy efteråt. Hur mysigt som helst såklart! Han har så fint och ordningsamt i sin lägenhet och på balkongen växer vansinnigt mycket tomater och chiliplantor – inte sin mors son med andra ord haha!

Sedan var det bara att åka hem, slänga i sig lite mat och packa väskan för en helg på sjön. Maken jobbar sent, ETA runt 23. Då får vi se om vi orkar åka ut och svaja över natten eller om vi stannar kvar inatt och drar direkt imorgon bitti. Jag är inte jättesugen på att nattnavigera men det vill ju han. Jag kommer definitivt inte att hoppa iland någonstans i detta mörker när det dessutom har regnat halva dagen = svinhala klippor, utan i så fall blir det svajankring som gäller. Hursomhelst så ska det bli vansinnigt skönt att få komma ut på sjön, det var ju tre veckor sedan!

Just det, jag har ju hunnit vara på bröllop också. Ett väldigt speciellt, litet och intimt bröllop som hölls i (och på) Cedergrenska Tornet i Stocksund, Danderyd. En f.d. kollega som gifte sig i kretsen av några få vänner. Ingen familj. Själva vigseln hölls på takterassen och middagen i Riddarsalen. Det var väldigt speciellt och jag känner mig verkligen hedrad över att vara en del av denna utvalda lilla skara. Grattis Andrea och Tom, må ni leva lyckliga i alla era dagar!

img_1749img_1762

Stridsbåt 90, byte av bidrottning och 75-årskalas

Kära dagbok. Nu var det sådär länge sen igen. Dagarna går ju så fort när man har roligt och det har jag ju! På sista tiden lite mer roligt än annars faktiskt.

Igår kom dessutom hösten med besked. Det regnar och regnar. Även om det kom en sudd himmelsk gråt förra veckan också så kändes det fortfarande som lite sommar, men idag är det bara höst. Shiiiit vad den här sommaren gick fort! Att det känns så beror nog främst på att vi fick i båten så sent plus att maken jobbade tre helger av fyra i maj. Likadant blev det nu september plus ett bröllop. Visserligen kommer han hem på fredagkvällarna så visst kan vi åka ut men helgerna blir lite kortare.

Förra helgen var vi barnfria på Utö. Soligt och varmt och även i år hade vi tydligen lyckats pricka in grabbhelgen. Lite kul att som ensam tjej faktiskt få vara med utan att känna att jag tränger mig på. På dagen cyklade vi ner till Båtshaket för årets sista besök. Sedan fick maken några timmar ensam med grabbarna (bärs och bastu) medan jag låg och chillade i båten med senaste numret av Damernas värld och en bra ljudbok. Sen blev det värdshuset och Bakfickan (som inte alls är lika kul som tidigare år).

Och nu i helgen var det också massa roligheter fast på land (nästan). På lördagen var det Marinens dag nere på Berga. Som närmsta grannar hängde vi på låset och fick bl a prova på att åka Stridsbåt 90, sjukt häftigt! Från 40 knop till stillastående på 1,5 båtlängd, alltså typ tio meter. Ja det var faktiskt riktigt coolt.

Sedan åkte vi vidare till Gustavsberg och flytande båtmässan. Vi har ju börjat inse att det kanske är lite trevligt att inte åka så fort så vi får inte längre eksem när vi tänker på att åka segelbåt. Kroatienresan förra hösten har väl också hjälpt till. Vi var i alla fall nere i väldigt många segelbåtar – helt förutsättningslöst – och har hittat några favoriter. Det är många kriterier som ska uppfyllas: rymlig sittbrunn med sittbrunnskapell och värme, ankarspel både fram och bak, tre kabiner, bra kök, bra badbrygga, rejäl peke med stege (kan man ju fixa själv annars) m.m. Och då hamnade vi ju tyvärr på Najad, Arcona men även en Dufour får vara med och leka. Och då är halva vitsen borta för de två första båtarna kostar minst lika mycket som en motorbåt…

Nåja, sista ordet är inte sagt. Jag är inte riktigt klar med motorbåt ännu även om jag är klar med kostnaden för bränslet. Vi träffade upp PP på mässan i alla fall, kul att ses med tanke på hur länge sen det var. Det kanske är därför det känns som om det knappt varit sommar, vi har inte träffat så många kompisar i år eftersom semestrarna har gått om varandra och vi har haft olika rutter på sjön. Skönt visserligen att det inte är massa förväntningar som ska uppfyllas och viljor som ska böjas men lite trist har det faktiskt varit.

I söndags kollade vi till våra bin där vi i två samhällen bytt drottningar. En bidrottning beställer man bäst av en drottningodlare som skickar dem på posten. Sjukt men sant. Bina kan också dra upp egna drottningar men de här två samhällena (som stammar från samma drottning) var så djävulens ilskna att vi ville ha in lite nya gener. Vi får se hur det går, vi har lite funderingar på den ena samhället (Alfa) som nästan kändes lite rövat. Alfa 2 saknade drottning helt och var sjukt irriterande arga när vi var där och skulle fixa men så fort vi satte ner buren med drottningen så tog det max en minut så var de så himla tysta och lugna och började surra runt henne. Fascinerande!

I kupan som saknade drottning satte vi till den nya direkt. Hon kommer alltså i en bur med några följebin och foderdeg som ska ätas upp så att drottningen kan krypa ner i kupan. Det ska gärna ta ett par dagar så att hon kan skicka ut sina ferromoner och låta bina känna igen hennes doft. Sedan tar man bort buren och låtsas som om allt är som vanligt.

Finns det redan en drottning så delar man tillfälligt på samhället och sätter till drottningen på samma sätt som ovan till den del av samhället där gamla drottningen inte är med. Efter 4-5 dagar sätter man så letar man upp den gamla drottningen, ”nyper” (dödar) henne och sätter ihop med den bortflyttade delen av samhället (med nya drottningen) med ett tidningspapper emellan så att alla även här får vänja sig vid nya drottningens doft. Och den delen gjorde vi alltså i söndags. Däremot så hittade vi aldrig någon drottning att nypa så vi håller tummarna för att hon redan var borta… Eller att den nya åtminstone tar livet av den gamla och inte tvärtom.

På kvällen var vi hos älskade pappa och firade hans 75-årsdag – hurra!! De bor på sjunde våningen och hissen var trasig. Tur det för vi fick smörgåstårta att äta. Gott och trevligt som vanligt! Jimmy var med men inte David för han firade sin och Leas ettårsjubileum nere i Norrköping.

Och apropå det så har båda killarna börjat sina skolor nu och verkar trivas bra. Sånt glädjer ett modershjärta. Och David har det toppen nere i Norrköping, han låter så glad när jag pratar med honom i telefon, gladare än på  länge.

Och jag då? Jo jag trivs så himla bra på mitt nya jobb jag också! Nu har det varit en lugn vecka så jag har hunnit sätta mig in i filstruktur, arbetssätt och annat ”good to know”. På torsdag kommer jag att hamna mitt i hetluften för då ska jag ta tag i min första egna stora kampanj. Hjälp! Det ska såklart bli kul, då blir det verkligen på riktigt men det är tur att jag har proffset C vid min sida och som orkar höra alla mina jobbiga frågor haha.

Sådär, bara en kort recap. Ikväll ska jag på föräldramöte för första gången sedan David började i gymnasiet. Maken är borta på jobb och jag ska till Berga på första föräldramötet för J som precis börjat där.

Snacka om rivstart

Jahapp, nu är jag i full gång på nya jobbet! Om ni tror att ny på jobbet betyder mjukstart så kan ni glömma det. Rivstart är bara förnamnet på mina första dagar. Men det är kul! Igår var första dagen, och det är en del med dator (PC – hjälp!), telefon, passerkort, dos and don’ts, kaffemaskinen och så vidare. Uppe på det staccatogenomgång av vad jag ska göra, hälsningsrunda på kontoret (som rymmer 90 pers).

Och idag var det in i verkligheten direkt. Med assistans förstås, men ändå på riktigt. En stor del i mitt ansvarsområde är korrläsning av allt material till kampanjer ut till konsument. Idag var vi två personer som satt med halva kampanjen och det tog heeeela dagen! Visserligen en ovanligt stor kampanj och dessutom de ”tunga” bitarna i produktionen (klubbtidning, stor reklamfolder plus några temafoldrar). Slutkorr dessutom och då ska det egentligen vara i stort sett klart. Men det var en hel del grejer att korra, och jag känner verkligen att jag bidragit. Dessutom var det KUL!

Kollegorna är som sagt många, men de verkar också himla mysiga. Snyggt, fräscht kontor med både frukt och bubbelvatten i kran. Ooooh, I like it! Dessutom funkar det svinbra med nya pendeltågsstationen Stockholm City eftersom jag byter till blå linje och SLIPPER SUCKARNAS J*A GÅNG! Bara två rulltrappor upp från pendeln så är jag i t-banan.

Och i dessa nystartstider så ringde Jimmy just idag och berättade att han sökt en 2-årig yrkeshögskola, IT/Molntjänster eller liknande. Och idag fick han besked att han kommit in. Så den 28/8 börjar även han i skolan! Så kul och jag är SÅ glad för hans skull! Tyvärr så kände han att han hade några jobbiga samtal att ringa, bland annat till maken som han ju jobbar med en del. Det är dessvärre väldigt osäkra jobb som man aldrig vet om de blir av (snöröjning och fibergrävning) så det ställde ju oss lite på pottan eftersom han haft en såpass stor del av röjningen. Men vafasen, han måste ju också ha lite konsekvens i sitt liv, och han kan få riktigt bra jobb av det här. Det löser sig!

Herregud, kan någon bara skruva ner tempot lite?

Hej då semester!!

Och hej nya utmaningar för både mig, min familj och en del vänner. Sommaren har varit toppen, kommer att beskriva mer i särskilda inlägg och så såklart en jäkla massa bilder. Vi har varit på sjön och på Mallis och sen på sjön igen. Sune har varit på hotell, honom hämtade jag idag.

David flyttade ner till Norrköping idag, han kom in på Linköpings universitet (men campus ligger i Norrköping), och ska plugga medieteknik i fem år. FEM ÅR! Det är ju en hel livstid för en 20-åring. Jag åker ner till honom imorgon med en crockpot och lite gardiner. Ska försöka övertala honom att vi ska åka och storhandla på mammas bekostnad. En vill ju veta att sonen äter ordentligt… Själva plugget börjar på tisdag, samma dag som jag ska börja mitt nya jobb! Det blir ännu en utmaning, men en kul sådan 🙂

Nåväl. Jag lever och återkommer inom kort. Eller långt haha.

Jag har hittat tillbaka. Tillbaka till känslan för Strömma. Ett tag var jag så ”besviken” över att mitt fina lilla landställe blivit som ett vanligt villaområde. Men efter den här underbara helgen har jag nog fått tillbaka den fina känslan och det är jag så glad för! Och bakom den här skenbart spartanska fasaden gömmer sig värsta boomboxen, i alla fall i tv-rummet, där pappa har sin mansgrotta med 55″ tv (?), värsta ljudanläggningen och fler fjärrkontroller än nånsin. Som Jimmy sa: ”det grämer mig att jag måste ringa morfar 75 år för att fråga hur man får igång tv-n”… 

Tidigt på lördagmorgonen åkte jag i alla fall hemifrån och tog Maxi på vägen. Kom ut till landet vid halv elva. Jag gick ner till gula huset och morsade på hyresgästen Lotta som jag inte träffat på flera år. Hon har hyrt gula huset i omgångar i kanske 12-13 år nu, och alltid haft ett gott öga till Jimmy, som hon kunnat prata med som en jämlike som hon säger. Gissa om hon blev glad över att han kom ut på eftermiddagen!

Men innan han kom hann jag med en tur ner till Krokis, eller Morfars stora pool som ungarna sa när de var små (i jämförelse med den lilla hemma i stan). Det var inte en människa där. Stigen ner har blivit smalare, andra stigar har vuxit igen (det blir ju så när ingen går där), gräsmattan som var oändlig kan knappt hysa plats åt en filt och sjön är också mycket mindre. Men det är klart, det händer saker på 30 år…

Jag satte mig på bryggan med fötterna i vattnet och fick ett infall och klädde av mig och hoppade i vattnet och hoppades på att ingen skulle komma. Jag klarade mig nästan, men den som kom var bara en gammal dam som kom och tog sitt dagliga dopp. Tydligen hade jag lekt med hennes barn när jag var liten men när hon sa vad de hette kan jag absolut inte komma ihåg vilka de är. Nåja, det var 20 grader i vattnet och årets badpremiär är avklarad. Jimmy och jag gjorde vegotacos till middag, kollade lite tv och pratade massor. Otroligt lyxigt att få ha så fin kontakt med sin son, och att han faktiskt tycker att det är mysigt att tillbringa ett helt dygn med bara mamma. Han behövde ta det lite lugnt, har jobbat hårt sista tiden och dessutom varit på musikfestival i Holland.
På söndagen tog vi en lång promenad runt om i området och både beundrade och förfasades över utveckligen av Strömmadal. Jag tycker ändå att de flesta lyckats anpassa sina stora villor till omgivningen och det är ganska charmigt att värsta tvåvåningsvillorna samsas med pyttesmå sommarstugor på tomten intill.

Det har varit en helt underbart stilla helg, och jag har verkligen fått uppleva det där lugnet jag ville ha. Funnit frid och allt det där. Ja, du fattar. Jag är nu inne på sista jobbveckan. Både inför semestern och på Seapilot. Premiäråkt till nya centralstationen Stockholm City, som invigdes i måndags (igår). Snyggt och förhoppningsvis blir det en bra avlastning för resten av centralen. SÅ skönt att slippa bli ihjälgasad när man står och väntar på tåget hem. Nackdelen är att man åker in i tunneln efter Årstaberg och inte får åka över Centralbron och inse vilken vacker stad vi bor i. Men då får man väl ta tunnelbanan om man får akut citybrist.